valkommen

ja måste få skryta en del. är mycket stolt över mej själv. var ute på en springrunda. men när ja kommit halvvägst ville ja bara ge upp. de gjorde ont i bröstet, knäna och överallt egentligen. hade det varit gamla vanliga emmelie så hade hon gett upp med en gång så fort hon stötte på motstånd. men inte den nya duktiga emmelie minsann. hon sprang vidare. och på så sätt avvärkade hon 2.2 km io hög takt. inte illa! nu måste ja börja utöka min sträcka. speringa längre. kanske i morgon? vem vet!